:54:02
Du behöver inte stjäla
min dagbok för att lära känna mig.
:54:07
Jag kan ju gå och se pjäserna i stället.
:54:12
Jag var väldigt
naiv när jag gifte mig med dig.
:54:18
Jag trodde att begåvade personer
försvann till någon hemlig plats-
:54:23
-där goda idéer
flöt omkring som löv på hösten.
:54:27
Och jag hoppades att...
:54:31
...du en gång
skulle ta med mig dit.
:54:36
Det finns ingen sådan plats.
:54:41
Jo, det gör det.
:54:45
Landet Ingenstans.
:54:49
Det är det bästa du skrivit.
:54:52
Familjen Davies kommer att älska
världen du skapat åt dem.
:54:56
Jag önskar att jag var en del av den.
:54:59
Jag ville att du skulle vara det.
Jag har försökt.
:55:08
Jag trodde att vi skulle
ut på äventyr tillsammans.
:55:13
Men vi flyttade in i det här huset
och du började...möblera om.
:55:18
-Vad skulle jag göra? Du var jämt borta.
-Jag var här...
:55:22
Du satt och stirrade in i andra världar,
som om jag inte existerade.
:55:31
-Ge mig lite tid att göra klart pjäsen.
-...att tillbringa med din musa.
:55:35
Jag är trött på att vänta,
och att framstå som en idiot.
:55:42
Jag kan inte ge upp pjäsen.
:55:46
Naturligtvis inte.
:55:49
Men kom hem till mig på kvällen.
Repetera och kom hem till kvällsmaten.
:55:54
Inga fler resor till landet,
inga långa eftermiddagar i parken.
:55:59
Om du inte kan ge oss den chansen,
måste vi avsluta det här.