:29:01
De är svåra.
:29:05
-Du menar din designer.
-Ja.
:29:12
Varför mördade du honom?
:29:15
Jag mördade inte Dr. Lanning.
:29:18
Kan du förklara varför du
gömde dig på brottsplatsen?
:29:21
Jag var rädd.
:29:24
Robotar känner inte rädsla.
:29:26
De känner ingenting.
:29:28
-De blir inte hungriga, de sover inte...
-Jag gör det.
:29:32
Jag har till och med haft drömmar.
:29:35
Människor har drömmar.
:29:38
Till och med hundar har drömmar,
men inte ni. Du är bara en maskin.
:29:42
En imitation av liv.
:29:45
Kan en robot skriva en symfoni?
Kan en robot måla ett konstverk?
:29:53
Kan du?
:30:01
Jag tror att du
mördade honom för att han-
:30:04
-försökte lära dig känslor
och saker gick överstyr.
:30:07
Jag mördade inte honom.
:30:10
Men känslor känns inte som en
särskilt användbar simulation för en robot.
:30:13
Jag mördade inte honom.
:30:15
Jag vill inte att min brödrost eller
dammsugare ska vara känslosam.
:30:20
Jag mördade inte honom!
:30:34
Den där kallas ilska. Har
du simulerat ilska förut?
:30:42
-Svara mig plåtburk.
-Jag heter Sonny.
:30:49
Så vi namnger er nu.
:30:53
Varför mördade du honom?
:30:55
Gjorde han dig arg?
:30:57
Dr. Lanning tog sitt eget liv.
Jag vet inte varför han ville dö.