Metallica: Some Kind of Monster
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:46:00
Jag fattar inte, helt plötsligt...
:46:03
Hela stan är där och
deras jäkla bror är här.

:46:07
Jag trodde att det bara skulle vara
Jason och hans band-

:46:11
-och typ 20 fyllon i baren eller nåt.
:46:15
Nu, antar jag... l min enfald...
trodde jag att det skulle bli så.

:46:23
Och nu inser jag att det är
förmodligen lite större än så.

:47:05
-Hur är läget?
-Tjena, bara bra.

:47:07
Tack, tack...
:47:10
-Ascoolt.
-Tack så mycket.

:47:13
-Jag är Lars. Läget?
-Kul att träffas dig.

:47:16
Var är Jason?
:47:17
-Jas?
-Jag vet inte.

:47:19
Jag tror han stack härifrån.
:47:21
-Han åkte nog hem...
-Jaså?

:47:23
Sjyst. Man går dit för att hälsa
och han har stuckit.

:47:27
Elvis har stuckit.
:47:31
Där är Zach. Hej, Zach.
:47:34
Kolla, han ignorerar mig.
:47:38
Jason och Zach ignorerar mig.
:47:40
-Så snabbt blir man ointressant.
-Skojar du.

:47:45
-Han har en Echobrain-tröja.
-Ja, det är Steve från vår studio.

:47:51
Det är det.
:47:53
-Är det sant?
-Ja.

:47:54
Jag känner igen honom.
Han jobbade i studion.

:47:58
-Vem?
-Där borta.

:47:59
-Han i röda shorts?
- Nej, han i svart där. Kessel.


föregående.
nästa.