1:05:05
Kommer Sammy på middag?
1:05:08
Jag vet aldrig när han kommer.
Han jobbar så sent.
1:05:11
-Men du har bakat en paj.
-Jag har lite, i fall att.
1:05:17
Du klagar alltid på att vi
aldrig träffas-
1:05:19
-men om du bakade en paj åt mig
skulle det var härligt att komma.
1:05:26
Du äter inte paj, älskling.
1:05:41
Två gånger på en vecka.
Det är världsrekord.
1:05:47
-Jag måste få veta en sak.
-Vad?
1:05:52
Hur kunde du?
1:05:56
Kunde vaddå?
1:05:59
Peter.
1:06:01
Det är hans pengar, Louise.
1:06:04
Jag struntar i pengarna.
Det är inte det jag snackar om.
1:06:07
Vad är det du snackar om då?
1:06:10
Du kunde ha berättat för mig-
1:06:14
-om Peter, Sammy.
1:06:16
Han bad mig att inte göra det, Louise.
Det kunde jag inte göra.
1:06:19
Du kunde inte eller du ville inte?
1:06:21
Det är inte mitt jobb att säga
sådant som borde ha märkt själv.
1:06:24
Hur kan du ha sådan värdighet?
Du är en drogmissbrukare.
1:06:27
Jag är i behandling.
1:06:30
Just det. Du knäpper bara med
fingrarna och allt blir normalt.
1:06:34
-Ingenting är normalt.
-Nej, ingenting är normalt.
1:06:36
Därför du är en vuxen man som
sitter och äter paj i mammas kök.
1:06:40
Din mamma, som du stal från.
1:06:43
Ja, det stämmer.
Jag är här i hennes kök.
1:06:46
Jag är här.
Var har du varit?
1:06:49
På ditt kontor, och tittat på
när din familj faller samman?
1:06:51
Tittat på när din man spolat ner
sitt liv i toaletten. Var har du varit?
1:06:55
Du vet ingenting om mitt
äktenskap.
1:06:59
Att be universum om medömkan-