:02:07
Filmen var Sam Fullers Schock corridor
:02:10
Dess image var så kraftfull, man blev hypnotiserad
:02:17
Jag var 20 år. Det var sent 60-tal
:02:19
Jag hade kommit till Paris för att läsa franska
:02:22
Här har jag fått min riktiga utbildning
:02:26
Jag blev medlem i nån sorts frimurare
:02:30
Cineasternas frimurare
:02:33
Vi kallade oss filmfantasterna
:02:42
Jag var en av omättliga...
:02:44
de som alltid satt närmast filmduken
:02:49
Varför sitter vi så nära?
:02:52
Kanske för att vi ville se filmen först
:02:55
när den ännu var ny, fortfarande fräsch
:02:58
innan den passerade häcken mot raderna bakom oss
:03:02
Innan den hade spelats upp bakåt, rad för rad
:03:04
Åskådande åskådare
:03:06
tills den, utbränd, begagnad, av ett frimärke storlek,
:03:10
återvänder till projektorrummet
:03:12
Doktorn, jag är inte tokig, jag är här för pappret!
:03:15
Kanske också, scenen faktiskt var en scen
:03:18
Den visade upp oss för världen
:03:32
Men det var en kväll
:03:33
våren 1968
:03:36
när världen exploderade från scenen
:03:39
Och hörsammar den tvivelaktiga koalitionen av skumma intressen
:03:43
som minister Malraux har lett.
:03:46
Henri Langlois från fransk film
:03:48
Chaillot erbjöd oss en fri och rättvis föreställning
:03:52
i filmkultur
:03:54
Och nu, av byråkratiska orsaker, har kulturens ärkefiender
:03:58
startat en bastion för frihet