:11:08
Det hade varit trevligt
om min son hade varit glad då.
:11:12
Det kunde han ha varit om han
hade nöjt sig med det han hade.
:11:22
Följ med.
:11:24
Men det han hade var inte
vad hans mamma hade tänkt sig.
:11:30
Pojken behövde en fastare hand.
:11:36
Jag vet inte...
:11:38
Om Peg hade låtit oss alla slå oss
till ro på en plats länge nog...
:11:43
Om Peter fått ett mer normalt liv
:11:46
hade jag kanske kunnat lära honom
lite om livet, som jag såg det.
:11:51
Enkelheten med det.
:11:57
Vi var tvungna att hålla igång showen.
:12:00
Jag minns en gång
på ett kondis i Brighton.
:12:04
Peter var fem, kanske sex år.
:12:07
Det fanns en kaka kvar på fatet
:12:10
och innan jag hann fråga
vem som ville dela
:12:12
hade Peter tagit den
och slickat på hela.
:12:16
Jag tog så klart kakan ifrån honom
:12:19
och han kastade sig på golvet
och gallskrek.
:12:22
Peg bara skrattade
och köpte godis till honom.
:12:26
De jäkla raserianfallen.
:12:29
Peter fick alltid den sista kakan.
Även om den låg på nån annans fat.
:12:50
Mr Sellers?
:12:51
Hur känns det
att spela mot Sophia Loren?
:12:55
Mjukt, varmt.
:12:58
Som att vara en pojke i ett bageri