:38:04
Wilbur är som en ny människa.
:38:08
Kanske har han äntligen
funnit sig tillrätta i tillvaron.
:38:12
Jag önskar att pappa hade sett det.
:38:16
Wilbur kom inte så ofta
de sista dagarna-
:38:20
-men ibland trodde pappa
att jag var han.
:38:24
Han var så förtjust i Wilbur.
:38:27
Det var mamma också.
:38:32
Två dar innan han dog-
:38:36
-mådde han lite, lite bättre,
och när jag kom in på morgonen-
:38:42
-slet han tag i min hand
och öppnade ögonen-
:38:46
-och sa: ''Wilbur.''
:38:51
Han trodde att jag var Wilbur.
:38:55
Trodde han att du var Wilbur?
:39:00
Pappa älskade Wilbur jättemycket.
:39:06
Det är bäst jag går ut
och väntar på taxin.
:39:11
Han har också familj som väntar.
:39:15
Det är okej.
:39:19
Jag är säker på
att Wilbur följer mig ut.
:39:42
-Ska du verkligen inte stanna?
-Jag måste till behandlingen igen.
:39:47
Jag känner inte kylan alls i den här.
Otroligt när den är så lätt.
:39:53
Ja. Det sa Alice också.
:39:57
Du tar väl hand om henne, va?