:29:04
Limousinedörren öppnade sig.
:29:09
Jag satte ner min fot på marken-
:29:12
-och jag vände mig om för att
ta mig en sista titt på Tad.
:29:15
De ögonen, det leendet.
:29:19
Och sedan, tyvärr,
återvände jag till mitt hotell.
:29:23
-Snälla, säg att vi är klara nu.
-Vi är klara.
:29:27
Jag kan inte minnas tiden
före du började berätta.
:29:31
Peter, jag blev ombedd att ge
en detaljerad beskrivning av kvällen.
:29:35
Och det gjorde du.
Rosie, du gjorde ett kanonjobb.
:29:38
Det kändes som om jag var där.
:29:41
Litegrann mot min vilja, men
det gjorde jag.
:29:43
Okej, med er tillåtelse-
:29:45
-så tycker jag att vi borde återgå
till vårt normala liv.
:29:51
Okej.
:29:53
Faktiskt-
:29:56
-Rosie, det är något jag vill
fråga dig om.
:30:07
Rosie.
:30:12
Som du vill.
:30:15
Det är något jag tror du
kommer att gilla.
:30:19
Jag hoppas att du kommer
att gilla det.
:30:21
Något som jag verkligen hoppas
att du kommer att gilla.
:30:26
Det har gått så lång tid så
det kanske kommer som en överraskning.
:30:29
Eller inte, eller kanske inte.
Jag vet inte.
:30:31
Jag är liksom...
:30:35
Okej, vad jag försöker säga är att-
:30:41
-jag...
:30:44
Hej.
:30:52
Får jag fråga dig, vad är det
absolut värsta-
:30:55
-som kan hända mig just nu?