:13:01
Mamma är i chocktillstånd.
:13:04
Du måste ta tag i det.
:13:07
Du är ju äldst...
:13:10
Du är den ansvarsfulle.
:13:52
Jag vet inte varför han åkte till Kentucky.
Jag vet inte vad som drog honom dit.
:13:55
Han föddes där.
:13:56
De har aldrig tyckt om mig där.
:13:58
Drew tar hand om allt.
:13:59
Du förstår väl att jag inte
kan åka för barnet skull.
:14:01
- Jag kommer tillbaka om två dar.
- Jag sköter telefonen.
:14:04
Jag kommer alltid vara den som
stal honom ifrån dem.
:14:06
De två sidorna av familjen har aldrig
kommit överrens.
:14:09
Så vänta dig inte att få värst
många vänner där.
:14:11
- Drew får inga vänner.
- Jag har vänner.
:14:13
- Har du den blå kostymen?
- ja, jag har den.
:14:16
Han älskade den löjliga
blå kostymen.
:14:18
Bara Gud vet om jag
gjorde honom lycklig.
:14:20
Jag ringer från Kentucky.
Jag är framme i morgon.
:14:22
- Vi har en plan!
- Vi har en plan...
:14:24
Och håll ditt huvud högt...
:14:25
För glöm inte, du kommer dit
som den mest framgångsrika...
:14:28
...någonsin i familjen.
Låt dem inte försöka med något.
:14:30
Herregud. Jag måste
ringa till folk.
:14:33
Jag måste städa ur kontoret
Jag är änka!
:14:35
Vi ordnar det.
Bara du tar hem pappa, skynda dig.
:14:39
Jag väntade på allt skulle börja,
men nu är allt över.
:14:46
Jag ska föra hem honom.
:14:47
Vänta! håll dig nära.
Kom...
:14:50
Vad var det pappa jämt
brukade säga?
:14:53
- Om det inte var det här...
- Så skulle det vara något annat.
:14:57
Gå nu.
Åk och gör mig stolt.
:14:59
Ring och tala om vad som sker, Okej?