:30:02
För att jag inte trodde
att jag kunde lita på dig.
:30:06
-Ska du säga.
-Vad pratardu om?
:30:10
Du lämnade mig. För Gud, sa du.
Alla sa: "Vad bra. Är du inte stolt?"
:30:17
Det var inte bra, jag var inte stolt.
Jag var sårad och ensam-
:30:21
-men kunde inte klaga. Du var ju
den fantastiske mannen med ett kall.
:30:28
Jag trodde att du förstod
att jag var tvungen att göra det.
:30:32
Ja, jag klandrade dig inte för det.
Men det tog lång tid att komma över.
:30:40
Sen dyker du upp på mitt jobb.
:30:43
Som om inget hade hänt.
Och så ber du mig om hjälp.
:30:47
För vad?
Att skydda kyrkan och ditt arbete.
:30:53
Jag trodde du botade spetälska
och utspisade hungriga, inte det här.
:31:02
-Vad hände med dig?
-Jag blev vuxen, som alla andra.
:31:08
Exakt.
:31:14
Jobb.
:31:44
-Vad är det?
-Fader Andrews är död.
:31:55
Så vi godtar
att fader Andrews begick självmord?
:31:59
Hur vet du det? Han dog nyss.