1:17:01
Utan Pablo
hade nationalisterna intagit vår stad
1:17:05
samma dag som revolutionen började,
för det fanns många av dem där.
1:17:09
Men Pablo organiserade folket
och på natten
1:17:13
slets alla misstänkta upp ur sängarna
och blev inlåsta i rådhuset.
1:17:18
I mörkret
omringade han poliskasernen,
1:17:22
kapade telefonledningarna
och la dynamit under muren.
1:17:27
På morgonen uppmanade han
gardisterna att ge sig,
1:17:31
men de gav sig inte.
Alltså sprängde han muren.
1:17:42
Men sen ropade de
att vi skulle sluta skjuta,
1:17:45
och fyra gardister
kom ut med händerna över huvudet.
1:17:49
Pablo sa, "Visa oss hur man dör.
Ni har ju alltid dödat."
1:17:54
"Vad kommer ni att göra?",
frågade officeren. "Skjuta er."
1:17:58
Pablo ställde sig bakom dem.
1:18:01
Ännu idag kan jag höra pistolen
och se varje huvud falla.
1:18:07
En höll sitt huvud helt stilla.
1:18:10
En annan darrade i hela kroppen,
även hans huvud skakade.
1:18:14
Bara en höll händerna för ögonen,
det var den siste.
1:18:18
Hatten föll av hans huvud
och Pablo sa, "Han är artig, Pilar,
1:18:24
han tar av sig hatten
för en kvinna som dig."
1:18:32
En stor människoskara hade
samlats framför rådhuset.
1:18:36
"Varför gör ni så här?",
frågade vi Pablo.
1:18:39
"För att spara skott,
och för att få alla att delta."
1:18:43
Jag hade tagit på mig den
där hatten och en man sa,
1:18:47
"Pilar, så smaklöst! Med den
gardisten är det över nu."
1:18:59
Berusade skrek,
som på en tjurfäktning.