:06:01
Det ser ju ut som om
ni gjort hål för örhängen.
:06:05
Jaså. Ja, jäklar det gör det nog.
:06:09
Nåja.
:06:11
Har ni nåt emot att prata om det?
:06:13
Inte alls.
:06:15
Varför har det då varit
så hemligt hela tiden?
:06:18
För att ingen har frågat mig förr.
:06:20
Vänta lite.
:06:24
Låt oss gå tillbaka lite.
:06:25
Hur visste ni att
jag tänkte på era öron?
:06:29
- Hur visste ni det?
- Det hör till min historia.
:06:34
Där finns förstås en kvinna.
:06:35
En kvinna som var
så ovanligt fulländad, att...
:06:39
Alltihop började strax
innan kriget bröt ut.
:06:42
Jag var fånge i Tyskland.
:06:45
Fånge? Före kriget?
:06:47
Ja, jag var överstelöjtnant då...
:06:49
och på specialuppdrag
med en ung grabb som hette Byrd.
:06:53
Väldigt hysch-hysch, ni vet.
:06:55
Inget för mig egentligen...
:06:57
förutom att jag talar tyska
som en infödd.
:07:00
Vi försökte komma över formeln
till en giftgasblandning.
:07:03
En ny vidrig produkt
från nazisternas skräckvälde.
:07:07
Jag var nog inget vidare...
:07:10
för de rackarna knep oss som om
vi vore sittande fasaner.
:07:14
Vi åkte fast och
hölls kvar för förhör...
:07:16
på en bondgård nära Weimar.
:07:20
Vi satt rejält i klistret.
:07:23
Våra vakter,
en SS-löjtnant och några soldater...
:07:26
var inget annat än en samling mördare.
:07:30
Där fanns också en tjänsteman
från Hemliga polisen.
:07:33
En fullständigt gräslig
människa som hette Hoff.
:07:37
Han frågade ut oss gång på gång
och vi visste...
:07:40
Unge Byrd kallade honom
"Jack Uppskäraren".
:07:43
Jag tyckte synd om unge Byrd.
En verkligt trevlig kille.
:07:47
Hans tillit till mig
var helt rörande.
:07:49
Han dyrkade mig som en hjälte.
:07:52
Det generade mig tusan så mycket.
:07:55
Varför han gillade mig,
fårjag aldrig veta.
:07:57
Jag måste ha varit
en ganska stöddig typ.