1:45:00
Sedan jag förlorade min familj
är det som om jag vaknat ur en dröm.
1:45:05
Vad menar ni?
1:45:08
Jag var banktjänsteman.
Mitt liv bestod av en monoton rytm.
1:45:13
Dag efter dag räknade jag folks pengar.
Sen bröts rytmen. Jag förlorade jobbet.
1:45:21
En bedövad förvirring följde.
En mardröm.
1:45:25
Jag levde till hälften i en drömvärld,
en hemsk värld.
1:45:31
Nu har jag vaknat. Ibland undrar jag
om den världen existerade.
1:45:39
Ni har gått igenom ett svårt prov,
men ni får inte låta det förtära er.
1:45:43
Nej, misströstan är en drog.
Det invaggar ens sinne i likgiltighet.
1:45:49
Då ger man ju upp livet.
1:45:52
-Det måste vi alla göra.
-Men inte för tidigt.
1:45:56
-Varför inte?
-Måste ni alltid veta varför?
1:46:01
-Det kanske hjälper om vi vet det.
-Livet är outgrundligt.
1:46:06
Därför måste ni fortsätta,
om så bara för att fullborda ert öde.
1:46:12
Mitt öde...
1:46:20
Varför gå upp i Eiffeltornet på kvällen?
1:46:24
-Man ser ju inget.
-Phoebe har sina idéer.
1:46:28
-Hur många?
-Vi blir fem.
1:46:35
-Jag vill äta nu.
-Vi borde vänta.
1:46:39
De kommer inte på flera timmar.
Vad vill du dricka?
1:46:43
-Vermouth.
-Två Vermouth. - Låt oss dansa.