:05:02
Sådana unga händer. En sådan ung dam.
:05:06
Ung mätt i år, men vars hjärta
är lika gammalt som teatern.
:05:11
Några av oss känner henne.
:05:13
Vi ser bortom den skönhet
och konstnärliga förmåga
:05:16
som gjort henne till ett känt namn.
:05:19
Vi känner hennes ödmjukhet,
hennes hängivenhet,
:05:23
hennes lojalitet mot konsten,
:05:25
hennes kärlek, hennes djupa
och bestående kärlek till oss,
:05:30
för vad vi är och vad vi gör - teatern.
:05:35
Hon har haft en önskan,
:05:37
en bön, en dröm:
:05:41
att tillhöra oss.
:05:44
Ikväll har drömmen förverkligats,
:05:46
och hädanefter ska vi
drömma detsamma om henne.
:05:50
Mina damer och herrar,
för betydande gärningar inom teater,
:05:54
Sarah Siddons-priset... till Eve Harrington.
:06:37
Eve. Eve, guldflickan. Omslagsflickan.
:06:41
Den vanliga flickan, flickan på månen.
Det har gått bra för Eve.
:06:45
Livet följer henne vart hon går. Hon har
porträtterats, bevakats, rapporterats,
:06:50
vad hon äter och hur hon klär sig
:06:53
och var hon varit och när och vart hon åker.
:06:56
Eve.
:06:58
Ni vet alla allt om Eve.