:11:01
- Ta det lugnt nu.
- Det är barajag och min stora mun.
:11:05
Du får mig så arg ibland.
Av alla kvinnor utan något att klaga på...
:11:10
- Det menar du inte?
- Det görjag.
:11:12
Du är begåvad, berömd, förmögen.
:11:15
Folk väntar natt efter natt bara för
att få se dig. Även om det regnar.
:11:19
Autografjägare. De är inte folk.
Små bestar som lever i flock som vargar.
:11:24
- De är dina beundrare.
- De är ingens beundrare.
:11:27
De är ungdomsbrottslingar.
De är ingens publik.
:11:31
De ser inga pjäser eller filmer.
De är inte inne länge nog.
:11:35
Det finns en inne just nu.
:11:39
- Jag tog henne hit till dig.
- Vaddå?
:11:42
Hon är alldeles utanför dörren.
:11:44
Sparka ut henne.
:11:46
Du kan inte göra det. Jag lovade.
:11:49
Margo, du måste träffa henne.
Hon dyrkar dig. Det är som något ur en bok.
:11:53
Den boken är utsåld. De dagarna är förbi.
:11:56
Om du bara... du betyder allt för henne.
:11:59
Du måste ha sett henne. Hon är alltid där.
:12:03
Den försagda flickan
med trenchcoat och en rolig hatt.
:12:07
Hur kan man undgå henne?
Varje kväll, varje matiné.
:12:13
Kom in, Eve.
:12:18
- Jag trodde du hade glömt mig.
- Inte alls.
:12:21
Margo, detta är Eve Harrington.
:12:23
- God dag, kära du.
- Åh, kära nån.
:12:26
- Hej, fröken Channing.
- Min man.
:12:28
- Hallå, fröken Harrington.
- God dag.
:12:30
Och detta är min kära vän, Birdie Coonan.
:12:33
- Åh, kära nån,
- Fröken Coonan.
:12:35
- Kära nån, vaddå?
- När hon blir på det viset
:12:38
börjar hon spela Hamlets mor.
:12:40
Du har säkert saker att göra
i badrummet, Birdie, kära du.
:12:44
Harjag inte det skajag hitta
på något tills du blir normal.
:12:51
Vill du slå dig ner, fröken Worthington?
:12:53
Harrington.
:12:54
- Ursäkta mig. Vill du slå dig ner?
- Tack.