:15:02
Jag antar att det började hemma.
I Wisconsin, alltså.
:15:06
Det var bara mamma, pappa och jag.
:15:08
Jag hade inga syskon.
Jag lekte mycket låtsatslekar som barn.
:15:12
Spelade upp en massa scener.
Vad de var är oviktigt.
:15:16
Hur som helst, att agera och
låtsas tog över mitt liv allt mer.
:15:22
Till slut blandade jag
ihop fantasi och verklighet.
:15:25
Utom att fantasin
verkade mer verklig för mig...
:15:29
- Jag pratar mycket strunt, eller hur?
- Inte alls.
:15:34
Lantbrukarna var fattiga då.
Det var vad pappa var, en lantbrukare.
:15:39
Jag var tvungen att hjälpa till.
:15:41
Så jag slutade skolan, åkte till stan,
blev sekreterare... på ett bryggeri.
:15:48
När man är sekreterare på ett bryggeri
är det svårt att inbilla sig något annat.
:15:53
Allt är öl.
:15:56
Det var tråkigt, men det hjälpte de därhemma.
:16:00
Och det fanns en liten teatergrupp där,
som en regndroppe i öknen.
:16:05
Det var därjag träffade Eddie.
:16:07
Han var radiotekniker.
:16:10
Vi spelade Liliom i tre föreställningar.
:16:14
Jag var mycket dålig.
:16:16
Sen kom kriget och vi gifte oss.
:16:20
Eddie var i flygvapnet.
:16:22
Han skickades till Stilla havet.
:16:25
Du var väl med i krigsinformationen?
Det är vad det står i Vem är vem.
:16:31
När Eddie åkte blev mitt liv bara öl igen.
:16:35
Utom för ett brev i veckan.
:16:37
En vecka skrev han att han skulle få permis.
:16:41
Jag sparade mina pengar och min semester
och skulle möta honom i San Francisco.
:16:47
Men Eddie var inte där.
:16:50
Ett telegram vidarebefordrades till mig.
:16:52
Det kom från Washington.
:16:55
Det sa att... han inte skulle komma alls.
:16:59
Eddie var död.