:58:01
Detta är mitt hus, inte en teater.
Här är du gäst, inte regissör.
:58:06
Sluta då behandla dina gäster
som birollsinnehavare.
:58:10
- Låt oss inte bråka.
- Det är på tiden.
:58:12
Margo måste inse att livet
inte är en enda stor scen.
:58:17
Ok!
:58:19
Jag går och lägger mig.
:58:28
Du får vara värd. Det är din fest.
Grattis på födelsedagen. Välkommen hem.
:58:32
Och vi som ska dö hälsar dig.
:58:35
Behöver du hjälp?
:58:42
Att lägga mig?
Ta av mig kläderna, hålla mitt huvud?
:58:47
Stoppa om mig, släcka ljuset och tassa ut?
:58:52
Eve kan det, eller hur, Eve?
:58:54
- Om du vill.
- Det vill jag inte.
:59:04
- Jag glömde bort den.
- Inte jag.
:59:14
Illa. Vi kommer att missa den tredje akten.
:59:17
De tänker spela den utanför scenen.
:59:22
- Kommer du, Max?
- Vänta lite.
:59:28
Eve, fäst dig inte vid Margo,
även om jag gör det.
:59:32
Det måste vara någotjag gjort utan att veta.
:59:35
Anledningen är Margo och försök inte förstå.
Einstein kan inte det.
:59:39
Men om jag sårat henne, av alla människor...
:59:42
Eve... Jag tycker också om Margo.
Men jag känner Margo. Och då och då,
:59:47
finns det ingetjag hellre vill göra
än att sparka henne i baken.
:59:52
Ok, om hon måste hacka på någon,
:59:55
kan det lika gärna vara mig.