1:01:00
Den var 14.30. Klockan är nu fyra.
1:01:02
Verkligen? Jag måste börja ha en klocka.
Jag har aldrig det.
1:01:06
Vem läste med fröken Caswell?
1:01:08
- Bill? Lloyd?
- Nej.
1:01:11
- Det kan inte ha varit Max. Vem?
- Givetvis din inhoppare.
1:01:15
Det är onaturligt att låta en höggravid flicka...
1:01:18
Jag menar din nya och ickegravida
inhoppare, Eve Harrington.
1:01:23
Eve? Min inhoppare?
1:01:26
- Visste du inte det?
- Naturligtvis visste jag det.
1:01:29
Det bara föll ur minnet?
1:01:35
Hur... var fröken Caswell?
1:01:38
Jag kommer faktiskt inte ihåg.
1:01:40
- Bara föll ur minnet?
- Helt.
1:01:43
Ingen annan här kan heller
säga hur fröken Caswell var,
1:01:46
eller om hon läste eller
hoppade kängurustylta.
1:01:49
Var hon så illa?
1:01:52
Jag har levt med teatern som
en munk lever med sin tro.
1:01:56
Jag känner ingen annan värld.
1:01:58
Någon enstaka gång serjag en uppenbarelse
1:02:01
som alla verkligt troende söker.
Du var en sådan.
1:02:05
Jeanne Eagels en annan, Paula Wessely,
Hayes. Det finns tre eller fyra andra.
1:02:10
Eve Harrington kommer att bli en.
1:02:13
Jag antar hon läste bra.
1:02:15
Det var en föreställning.
1:02:17
Strålande, livlig,
något gjort av musik och eld.
1:02:21
Så trevligt.
1:02:23
Med tiden kommer hon att bli vad du är.
1:02:26
Full av musik och eld.
1:02:29
Det ärjag.
En gammal trumpet med lite diamanter.
1:02:34
Säg mig, var... Bill också tagen?
1:02:38
- Eller var du för hänförd för att märka?
- Bill sa inget.
1:02:42
Men Lloyd sa han lyssnade på sin pjäs
som om den skrivits av någon annan.
1:02:47
Den lät så fräsch, så ny, så full av betydelse.
1:02:51
Så trevligt för Lloyd.
Så trevligt för Eve. Så trevligt för alla.
1:02:56
Eve var mycket blygsam.
Hon sa att det inte berodde på henne.