1:13:02
- Margo igen.
- Och igen och igen.
1:13:04
- Två timmar sen till provspelningen.
- I tid för Margo.
1:13:07
Och sen ett uppträde om att inte
veta att Eve var hennes inhoppare.
1:13:11
- Hon kanske inte visste.
- Hon visste.
1:13:13
Addison sa till henne hur
fantastiskt Eve hade läst rollen.
1:13:17
Låt mig berätta om Eve.
Hon har allt. En född skådespelerska.
1:13:21
- Känslig, förstående, ung, spännande...
- Du får slut på adjektiv.
1:13:26
Allt en dramatiker först vill skriva om,
1:13:29
tills pjäsen blir ett
medium för Margo Channing.
1:13:32
Margo har gjort det bra.
1:13:34
Margo är bra. Hon vet det, det är problemet.
1:13:37
Hon kan göra som hon vill
och vem hindrar henne?
1:13:40
Vem ska ge henne den spark i baken
som hon behöver och förtjänar?
1:13:45
Det kommer att bli en trevlig helg.
1:13:48
- Vad är?
- Vi kör ut på landet imorgon.
1:13:51
Bara vi fyra. Bill, Margo, du och jag.
1:13:55
Vi har tillbringat helger
tidigare utan att någon pratar.
1:13:58
Lås bara in alla trubbiga instrument
och föremål som kan kastas.
1:14:06
Newton kom att tänka på tyngdkraften
när han fick ett äpple i huvudet.
1:14:11
Och han som uppfann ångmaskinen,
han tittade på en tekanna.
1:14:15
Men inte jag. Min stora idé kom
när jag bara satt där på soffan.
1:14:21
Den där sparken i baken på Margo.
Hon behövde verkligen en.
1:14:24
Från mig, från Lloyd,
från Eve, Bill, Max med flera.
1:14:29
Vi hade alla känt hennes
sparkar tillräckligt ofta.
1:14:32
Men hur?
Svaret surrade omkring mig som en fluga.
1:14:36
Jag hade det.
1:14:38
Men jag släppte tanken.
Skrika och kasta glåpord är en sak,
1:14:43
men detta kunde betyda...
1:14:46
Varför inte?
"Varför", sa jag till mig själv, "inte?"
1:14:51
Allt skulle verka helt normalt.
Och endast två personer skulle veta.
1:14:56
Dessutom, stöveln skulle landa
där den gjorde mest nytta.