1:14:06
Newton kom att tänka på tyngdkraften
när han fick ett äpple i huvudet.
1:14:11
Och han som uppfann ångmaskinen,
han tittade på en tekanna.
1:14:15
Men inte jag. Min stora idé kom
när jag bara satt där på soffan.
1:14:21
Den där sparken i baken på Margo.
Hon behövde verkligen en.
1:14:24
Från mig, från Lloyd,
från Eve, Bill, Max med flera.
1:14:29
Vi hade alla känt hennes
sparkar tillräckligt ofta.
1:14:32
Men hur?
Svaret surrade omkring mig som en fluga.
1:14:36
Jag hade det.
1:14:38
Men jag släppte tanken.
Skrika och kasta glåpord är en sak,
1:14:43
men detta kunde betyda...
1:14:46
Varför inte?
"Varför", sa jag till mig själv, "inte?"
1:14:51
Allt skulle verka helt normalt.
Och endast två personer skulle veta.
1:14:56
Dessutom, stöveln skulle landa
där den gjorde mest nytta.
1:15:00
Det var ju bara ett ofarligt skämt
1:15:02
som Margo själv skulle uppskatta.
1:15:05
Och hon skulle få veta om det... med tiden.
1:15:17
Hallå. Kan du be Eve Harrington
att komma till telefonen?
1:15:23
Inget problem. Jag väntar.
1:15:27
Det var en kylig helg, ute och inne.
1:15:30
Bill kom inte alls.
1:15:32
Margo visste inte var han var och
brydde sig inte om det... sa hon.
1:15:37
Vi tog oss igenom söndagen
1:15:40
och när vi körde Margo
till stationen på måndagen
1:15:43
hade hon och Lloyd tinat upp så
mycket att de var hövliga mot varandra.
1:15:48
- Hur mycket är klockan?
- För en minut sen var den 17.42.
1:15:52
Nu är den 17.43.
När du frågar igen om en minut...
1:15:55
Margo får inte missa tåget.
Då hinner hon inte till teatern.