1:53:00
"Vi"?
1:53:02
Lloyd och jag.
1:53:05
Underligt att Karen inte är här för premiären.
1:53:08
- Addison...
- Hon var alltid så fäst vid Lloyd.
1:53:10
- Bara döden skulle hålla henne...
- Addison...
1:53:14
Jag sa det skulle bli en minnesvärd kväll
som skulle ge mig alltjag nånsin önskat.
1:53:20
Något om en väg som slutar
och en ny som börjar, belagd med stjärnor.
1:53:25
Jag menade inte bara teatern.
1:53:27
Vad mer?
1:53:32
Lloyd Richards.
1:53:35
Han ska lämna Karen. Vi ska gifta oss.
1:53:40
Så det är det det gäller. Lloyd.
1:53:43
Fortfarande teatern, trots allt.
1:53:45
Det är det inte alls.
1:53:47
Lloyd älskar mig. Jag älskar honom.
1:53:50
Jag vet inget om Lloyds alla kärlekar.
Men jag känner dig.
1:53:54
- Jag älskar Lloyd.
- En kommersiellt framgångsrik dramatiker.
1:53:59
- Du har ingen rätt att säga så.
- Och, artistiskt, mycket lovande.
1:54:02
Eve, kära du, detta är Addison.
1:54:07
Addison, vore det inte perfekt?
1:54:09
Lloyd och jag.
Ingen kan säga hur långt vi kan gå.
1:54:13
Han ska skriva stora pjäser för mig.
Jag gör dem stora.
1:54:16
Du är den enda som vet, utom Lloyd och jag.
1:54:19
- Och Karen.
- Hon vet inte.
1:54:21
- Hon vet nog för att inte vara här.
- Men inte allt.
1:54:24
- Inte att Lloyd och jag ska gifta oss.
- Jag förstår.
1:54:27
Och när ingicks denna oheliga allians?
1:54:31
Vi beslutade oss igår natt, innan vi kom hit.
1:54:34
Jag antar att det var mycket romantiskt.
1:54:37
Ljusen dämpade och zigenare
som spelade fiol utanför scenen.
1:54:41
Det var inte romantiskt,
1:54:43
men Lloyd var det.
1:54:45
Han väckte mig tre på morgonen,
bultande på min dörr.
1:54:49
Han kunde inte sova sa han.
Han skulle lämna Karen.
1:54:52
Kunde inte fortsätta med pjäsen
innan jag lovade gifta mig med honom.
1:54:57
Vi satt och pratade tills det ljusnade.
1:54:59
Han gick aldrig hem.