1:54:02
Eve, kära du, detta är Addison.
1:54:07
Addison, vore det inte perfekt?
1:54:09
Lloyd och jag.
Ingen kan säga hur långt vi kan gå.
1:54:13
Han ska skriva stora pjäser för mig.
Jag gör dem stora.
1:54:16
Du är den enda som vet, utom Lloyd och jag.
1:54:19
- Och Karen.
- Hon vet inte.
1:54:21
- Hon vet nog för att inte vara här.
- Men inte allt.
1:54:24
- Inte att Lloyd och jag ska gifta oss.
- Jag förstår.
1:54:27
Och när ingicks denna oheliga allians?
1:54:31
Vi beslutade oss igår natt, innan vi kom hit.
1:54:34
Jag antar att det var mycket romantiskt.
1:54:37
Ljusen dämpade och zigenare
som spelade fiol utanför scenen.
1:54:41
Det var inte romantiskt,
1:54:43
men Lloyd var det.
1:54:45
Han väckte mig tre på morgonen,
bultande på min dörr.
1:54:49
Han kunde inte sova sa han.
Han skulle lämna Karen.
1:54:52
Kunde inte fortsätta med pjäsen
innan jag lovade gifta mig med honom.
1:54:57
Vi satt och pratade tills det ljusnade.
1:54:59
Han gick aldrig hem.
1:55:02
- Satt och pratade tills det ljusnade?
- Vi satt och pratade, Addison.
1:55:07
Jag vill ha ett bestående kontrakt.
1:55:11
Det har aldrig funnits och kommer
aldrig att finnas någon som du.
1:55:16
Säg något. Något.
1:55:19
Gratulerar. Skål. Brajobbat, Eve.
1:55:28
- Vad tar du mig för?
- Jag tar dig inte för något.
1:55:32
Är det möjligt att du blandat ihop mig
1:55:35
med de efterblivna barnen
som du har lekt med?
1:55:39
Känner du samma förakt
för mig som för dem?
1:55:41
Du menar något, men jag vet inte vad.
1:55:44
Titta noga, Eve. Det är på tiden.
1:55:47
Jag är Addison DeWitt.
Jag är inte lättlurad, allra minst av dig.
1:55:52
- Jag har aldrig trott det.
- Jo, det har du och det gör du.
1:55:56
Jag vet inte vad du menar.
Men jag ska ta min tupplur.
1:55:59
- Vi måste prata, mördare till mördare.
- Mästare till mästare.