2:01:06
Ärade medlemmar av
Sarah Siddons-sällskapet,
2:01:10
distingerade gäster, mina damer och herrar.
2:01:14
Vad kan jag säga?
2:01:17
Allt välbetänkt och vitsigt har redan sagts
2:01:20
av personer som är mer mogna
och har större talang än jag.
2:01:24
Attjag skulle tacka er
som jämlikar vore förmätet.
2:01:28
Jag är en lärling inom teatern,
2:01:30
och har mycket att lära mig från er alla.
2:01:33
Låt mig bara säga attjag är stolt och glad,
2:01:38
och attjag anser att denna stora ära,
2:01:41
inte så mycket är ett pris för vad jag uppnått,
2:01:44
utan som en standard för
vad som ligger framför mig.
2:01:49
Och jag anser det bara
till viss del vara mitt pris.
2:01:55
Den större delen tillhör
mina vänner på teatern,
2:02:00
och teatern själv
2:02:02
som har gett mig alltjag har.
2:02:06
Med gott samvete,
måste jag ära den som äras bör.
2:02:12
För Max Fabian. Kära Max.
2:02:16
Kära sentimentala,
generösa, modiga Max Fabian,
2:02:20
som tog en chans med
en okänd, oprövad amatör.
2:02:28
Till min första vän inom teatern,
2:02:32
vars vänlighet och elegans
jag aldrig ska glömma,
2:02:35
Karen. Fru Lloyd Richards.
2:02:44
Det var Karen som tog mig
till den som jag alltid dyrkat,
2:02:48
den som blev min välgörare och mästare.
2:02:52
En stor skådespelerska och en stor kvinna,
2:02:56
Margo Channing.