2:02:00
och teatern själv
2:02:02
som har gett mig alltjag har.
2:02:06
Med gott samvete,
måste jag ära den som äras bör.
2:02:12
För Max Fabian. Kära Max.
2:02:16
Kära sentimentala,
generösa, modiga Max Fabian,
2:02:20
som tog en chans med
en okänd, oprövad amatör.
2:02:28
Till min första vän inom teatern,
2:02:32
vars vänlighet och elegans
jag aldrig ska glömma,
2:02:35
Karen. Fru Lloyd Richards.
2:02:44
Det var Karen som tog mig
till den som jag alltid dyrkat,
2:02:48
den som blev min välgörare och mästare.
2:02:52
En stor skådespelerska och en stor kvinna,
2:02:56
Margo Channing.
2:03:03
Till min regissör,
2:03:05
som alltid krävde lite mer
än min talang kunde ge,
2:03:10
men som lärde mig tålmodigt och väl,
2:03:14
Bill Sampson.
2:03:19
Och en utan vars stora pjäs och tro på mig
2:03:23
jag aldrig skulle ha stått här ikväll.
2:03:26
Hur kan jag återgälda Lloyd Richards?
2:03:31
Hur kan jag återgälda alla andra,
2:03:34
så många attjag
omöjligt kan nämna dem alla,
2:03:37
vars hjälp, vägledning och råd
2:03:41
har möjliggjort denna den
lyckligaste kvällen i mitt liv.
2:03:50
Även om jag åker till
Hollywood nästa vecka för en film,
2:03:54
ska ni inte tro attjag lämnar er.
2:03:57
Hur kunde jag det?