:21:02
känns det som.
:21:04
Det har jag haft tid med, förstar du?
:21:07
Ända sedan den 25:e oktober 1942.
:21:11
En lang tid.
:21:15
Speciellt da den är full av ensamhet.
:21:18
Speciellt da den saknar dagar och nätter,
:21:21
det är bara mörker da solen gar ner.
:21:25
Det är en mycket lang tid.
:21:27
När det inte finns annat att tänka pa
:21:30
än alla levande män,
kvinnor och barn i hela världen.
:21:33
Och man har inget annat
att göra än att tänka pa dem.
:21:37
Det finns inget sätt att
glömma att jag inte är en av dem.
:21:43
Jag kanske har en fix idé, som du säger,
gällande vart namn och vart förflutna
:21:49
och den framtid vi saknar,
via vara malningar.
:21:53
Som om vara malningar pa ett magiskt vis
skulle kunna göra vad vi inte kan.
:22:01
Jag ville inte ha det sahär.
:22:03
Det har skett utan att jag velat det,
knappt utan att jag ens vetat det.
:22:08
Du har rätt,
jag har ingen rättighet till det.
:22:12
Men jag älskar Maria.
:22:16
Bruden som regnet faller pa.
:22:19
Jag läste om det i skeppstidningen
för ett halvar sedan.
:22:24
Maria D'Amata skulle gifta sig
med hertig Torlato-Favrini.
:22:29
Skvallertidningarna var fulla av rykten.
:22:31
Mest de arga antydningar
som dyker upp da ingen vet nagot.
:22:37
De sökte upp mig och pastod
att jag visste mer än vad jag sa.
:22:40
De hade rätt.
Jag fick manga brev fran Maria.
:22:44
Jag visste att prinsen funnit Askungen,
:22:48
att bara skorna fanns kvar och det där
med att leva lycklig i alla sina dagar.
:22:54
Maria köpte brudutstyrsel i Rom da jag
kom hit. Jag satte igang med att arbeta.