:58:01
Jag måste ha dödat honom.
Jag var arg, kapten.
:58:06
- Mycket arg.
- Självklart.
:58:08
Jag har nog aldrig varit så arg.
:58:11
Och jag insåg inte
min egen kapacitet.
:58:16
Då slog mrs Rogers ut honom
och ni gav honom nådastöten.
:58:22
- Varför slog mrs Rogers ut honom?
- Hon var hans fru.
:58:27
Stackars kvinna. Jag trodde
att hon hade bättre smak.
:58:33
När jag sprang min väg beslutade
jag att aldrig säga det till nån.
:58:39
Så mötte jag er och tänkte-
:58:42
- att det var praktiskt
att ni trodde att ni hade skjutit honom.
:58:47
- Förlåt mig för det.
- Det var helt naturligt.
:58:50
Därför känner jag... känner jag mig
fortfarande förpliktigad gentemot er.
:58:55
- Inte alls, vi glömmer det.
- Det vore inte rätt mot er.
:59:00
Att ni skulle leva med att ha begravt
en man som ni inte har dödat.
:59:06
- Då får ni mitt brott på ert samvete.
- Ett rent nöje... säkerligen.
:59:11
Nu när jag vet
att den där Harry var från vettet-
:59:17
- och att min handling var ursäktlig-
:59:20
- finns det inga skäl att inte
underrätta polisen. Allt löser sig.
:59:27
Jag är säker på att Calvin Wiggs
och polisen inte bråkar om det.
:59:32
- Det kommer kanske inte i tidningen.
- Var inte säker på det.
:59:35
Tidningarna älskar såna saker.
Mord och passion.
:59:40
Glöm Harry och det som hände. Det
gör Sammy, jag och Jennifer Rogers.
:59:47
Men det är inte ert lik.
:59:51
Jag dödade honom, så det är inte
mer än rätt att jag får bestämma.
:59:55
Håller ni inte med? Det visste jag
att ni skulle göra. Så här gör vi...