1:38:02
Ja...och nej.
1:38:05
Försöker ni lägga en psykiatrisk
grund för något slags försvar...
1:38:11
En psykiater lägger inga grunder.
Han försöker bara förklara det.
1:38:16
-Men min syster är...?
-Ja.
1:38:20
Ja, jag beklagar.
Privatdetektiven också.
1:38:26
Om ni draggar i träsket
vid motellet kommer ni...
1:38:33
-Söker ni fler försvunna personer?
-Ja, två.
1:38:38
-Unga flickor?
-Har han erkänt...
1:38:41
Det var mamman.
1:38:46
För att förstå
det man hör från mamman-
1:38:50
-alltså från hans hjärnas moders-
halva, måste man gå tillbaka tio år-
1:38:56
-till när Norman mördade mamman
och hennes älskare.
1:38:59
Han har varit allvarligt störd
ända sedan pappan dog.
1:39:05
Hans mamma var en efterhängsen
och krävande kvinna.
1:39:10
I åratal levde de två som om
de var ensamma i hela världen.
1:39:15
Då mötte hon en man. Norman
kände sig övergiven av mamman.
1:39:21
Han förlorade besinningen
och mördade dem båda.
1:39:26
Modermord är nog
det mest outhärdliga brottet av alla.
1:39:31
Allra mest outhärdligt
för sonen som begår det.
1:39:35
Så han var tvungen att radera
brottet, åtminstone i sin hjärna.
1:39:42
Han stal hennes lik.
1:39:46
En kista med tyngder begravdes.
1:39:49
Han gömde liket i fruktkällaren
och försökte konservera det.
1:39:55
Men det räckte ändå inte.
Hon var där, men hon var ett lik.