:52:02
-Struntprat.
:52:04
-Alla inbillar vi oss saker.
:52:07
-Har du någonsin hört två personer
prata bakom dig...
:52:10
-och inbillat dig att de pratar om
dig.
:52:14
-Har du någonsin inbillat dig att du
sett någon du känner,
:52:17
-gått fram till de och sett att personen
var en främling.
:52:20
- Jag förstår in vad det har med detta att göra.
- Nämligen detta.
:52:24
-Våra inbillningar lurar oss.
:52:27
-Vi missuppfattar det vi ser och hör.
-Håller du med?
:52:31
-Jag antar det.
:52:34
-Om det kan hända till vardags,
:52:38
-tänk dig vad som kan hända om man har hög
feber eller efter en emotionell chock.
:52:44
-Det verkar inte rimligt att jag inbillade
mig allt det där.
:52:48
-Liknar den här mannen någon du känner?
:52:53
- En bekant eller din pappa?
- Nej.
:52:56
- Har du en polkvän här eller hemma?
- Jag vill inte ha någon.
:53:00
- Aldrig?
- Nej.
:53:05
-Det förvånar mig att jag säger det,
men det är sant.
:53:10
-Jag längtar aldrig efter något
närmare umgänge.
:53:15
-Har du alltid känt så?
:53:18
-Jag... Jag vet inte.
:53:22
-Vill du inte vara med andra människor
och göra saker med de
:53:25
-och dela deras erfarenheter.
:53:27
-Jag verkar inte vara kapabel till att
vara nära andra människor.
:53:32
-Det känns ibland som om jag försöker
nå ut till andra männsikor.
:53:37
-Känner du dig skyldig för att
du vill det?
:53:40
-Jag förstår inte.
:53:43
-Jag är ingen psykiatriker, och
kanske beter jag mig lite klumpigt,
:53:48
-men jag tror att den här mannen kanske
representerar dina skuldkänslor.
:53:52
-Det är ju löjligt!
:53:55
-Kanske. Ärligt talat, så vet
jag inte.