Jules et Jim
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:51:02
-och börja om från början.
:51:05
Hans familj flyttade norrut.
:51:09
Kriget bröt ut. Jules åkte österut.
:51:13
Han skrev eldiga kärleksbrev.
:51:18
Jag älskade honom på avstånd.
:51:21
Brytningen mellan oss kom
under hans första permission-

:51:24
-han var som en främling.
:51:27
Sabine föddes 9 månader senare.
:51:30
-Hon är inte särskilt lik Jules.
-Tro vad du vill. Hon är hans.

:51:33
Jag har gett honom en dotter,
det får räcka.

:51:37
Vi har skilda sovrum
och jag är fri igen.

:51:40
Kommer du ihåg Fortunio?
:51:43
Han var här, lika fri som jag...
:51:46
Han var rar. Vilken semester!
:51:49
Men han var för ung,
det var inte allvar.

:51:53
Och en vacker dag-
:51:55
-saknade jag Jules' överseende
och lugn.

:51:59
Jag saknade min dotter.
:52:02
Jag gick min väg. Det är bara tre
månader sedan.

:52:08
Jules är inte min man längre.
:52:12
Beklaga honom inte. Jag är
tillmötesgående ibland.

:52:17
Så har vi Albert. Han har berättat
om statyn som jag liknade.

:52:23
Jag har flirtat med honom.
Han är underlig-

:52:25
-men har en naturlig auktoritet.
:52:28
Han vill gifta sig med mig.
:52:31
Men vi är goda vänner, inte mer.
:52:34
Han kommer hit på lunch i morgon.
:52:39
Nu har jag berättat mer än du.
:52:39
Men jag har inte sagt allt.
:52:42
Kanske har jag haft fler älskare.
:52:45
Jag har bara pratat om det du
pratade.

:52:47
-Jag förstår, Catherine.
-Jag vill inte bli förstådd.

:52:50
Det är nästan ljust nu.
:52:53
Jim åtrådde henne mer än nånsin.
Hon fick inte försvinna.

:52:58
Hur långt kunde han gå för Jules'
skull, och för sin egen?


föregående.
nästa.