:52:02
Ni tror väI inte
att jag är en mördare längre?
:52:05
- Förlåt mig. Det var dumt.
- Inte alls.
:52:08
En naturlig slutsats
när ni såg mig vid liket.
:52:12
- Sätt er.
- Tack.
:52:15
Ni ville säga nåt?
:52:17
Jag hörde vad mrs Lansquenet
och hennes bror sa den där dagen.
:52:22
- Jag trodde väI det.
- Jag tjuvlyssnade inte.
:52:25
Givetvis inte. Vad hörde ni?
:52:28
Bara fragment, men jag förstod-
:52:31
- att han var rädd att nån
i släkten skulle mörda honom.
:52:35
- Vem av dem?
- Jag vet inte.
:52:37
Han ville inte säga det.
:52:40
Förståeligt.
:52:43
Har ni berättat för nån mer?
:52:46
Nej, för när han dog
så snart efteråt-
:52:50
- började jag undra
och sen mrs Lansquenet...
:52:54
Jag är så väldigt rädd.
:52:57
Det har ni anledning till.
:52:59
De har frågat mig allihop-
:53:02
- och de verkar inte tro mig.
:53:06
Ni Ijuger inte värst bra.
:53:10
Vi måste berätta
för kommissarie Craddock-
:53:14
- ju förr desto bättre.
:53:16
Oroa er inte längre.
:53:18
Gå till ert rum
och låt mig sköta allt.
:53:21
Tack.