:51:14
Miss Marple är nere i lobbyn.
:51:19
Förlåt att jag skrämdes.
:51:21
Jag är fortfarande nervös.
:51:23
Det är ju förståeligt.
:51:27
Vad menar ni?
:51:28
Om jag vore mördaren
skulle jag vara rädd att ni hört-
:51:32
- vad Enderby sa till Cora.
:51:34
- Det gjorde jag inte.
- Inte konstigt om ni glömde.
:51:37
Mördaren skulle knappast
låta er gå lös.
:51:42
- Jag måste...
- Gå?
:51:44
Jag också. God natt.
:51:50
- Är det nåt på tok?
- Ja.
:51:54
- Får jag tala med er i enrum?
- Givetvis. Kom med här.
:51:58
Tack.
:52:02
Ni tror väI inte
att jag är en mördare längre?
:52:05
- Förlåt mig. Det var dumt.
- Inte alls.
:52:08
En naturlig slutsats
när ni såg mig vid liket.
:52:12
- Sätt er.
- Tack.
:52:15
Ni ville säga nåt?
:52:17
Jag hörde vad mrs Lansquenet
och hennes bror sa den där dagen.
:52:22
- Jag trodde väI det.
- Jag tjuvlyssnade inte.
:52:25
Givetvis inte. Vad hörde ni?
:52:28
Bara fragment, men jag förstod-
:52:31
- att han var rädd att nån
i släkten skulle mörda honom.
:52:35
- Vem av dem?
- Jag vet inte.
:52:37
Han ville inte säga det.
:52:40
Förståeligt.
:52:43
Har ni berättat för nån mer?
:52:46
Nej, för när han dog
så snart efteråt-
:52:50
- började jag undra
och sen mrs Lansquenet...
:52:54
Jag är så väldigt rädd.
:52:57
Det har ni anledning till.
:52:59
De har frågat mig allihop-