1:03:01
- men det är samma sak jämt ändå.
1:03:06
- Du får ju resa.
- Alla städer är likadana.
1:03:10
Men du bor i New Orleans,
på Bourbon Street.
1:03:14
Det är din dröm, inte min.
1:03:19
Vad drömmer du om, då?
1:03:22
Inget.
1:03:26
Vad hemskt!
1:03:31
Kanske.
1:03:33
Fryser du?
1:03:36
Nej.
1:03:39
Det är... som snöstormen.
1:03:45
Va?
1:03:46
I glaskulan.
1:03:51
- Är det inte nästan så? Det är det.
- Du ändrar dig aldrig.
1:03:58
Jag vill inte tänka på
att du ska iväg.
1:04:01
- Det ska jag.
- Jag låtsas hellre att du stannar.
1:04:05
- Men...
- Snälla!
1:04:07
Vi kan väl låtsas, bara i kväll,
att du inte ska ge dig av.
1:04:16
HONGKONG - SAN FRANCISCO
1:04:20
- Lipsill.
- Det var ju så sorgligt.
1:04:24
När jag ser en sorglig film
vill jag se slutet en gång till -
1:04:29
- och hoppas att det slutar
lyckligare andra gången.
1:04:32
Hon dör på slutet
hur många gånger de än visar den.
1:04:36
Vore det inte härligt om hon slapp?
1:04:39
Tänk om man såg om filmen
och slutet var helt annorlunda.
1:04:43
Om hans familj hade gillat henne
och hon inte hade dött.
1:04:48
Du skulle bli besviken
om du inte fick gråta på slutet.