:38:02
...kanske några barnbarn att busa med.
:38:07
Jag vore trevligt Arletta, men...
:38:09
...just nu vet jag inte var jag
skulle kunna få tag på dem.
:38:15
Du vet att ibland...
:38:17
...önskar jag att människor
var som hundar, Luke.
:38:22
Det kommer en tid, en dag när...
:38:26
...mamman inte känner igen
sina valpar längre, så...
:38:32
...då kan varken hopp eller
kärlek stilla hennes smärta.
:38:39
Hon bryr sig inte längre.
:38:46
Låter de dig röka här?
:38:47
Röker här, Chefen?
:38:57
Du gjorde ditt bästa, Arletta.
:39:02
Jag måste klara mig själv.
:39:04
Nej Luke. Du är inte ensam.
:39:08
Var du än går är jag med dig.
:39:12
Och även John.
:39:16
Förstår du inte att det kan
kännas som en börda?
:39:20
Vi har alltid trott att du
var stark nog.
:39:26
Hade vi fel?
:39:28
Jag vet inte.
:39:31
Saker är aldrig som...
:39:33
...man tror, Arletta. Det vet du.
:39:34
Man måste gå sin egen väg.
:39:36
Jag antar, att jag måste...
:39:39
...måste älska dig och låta dig gå.
:39:44
Antagligen.
:39:47
Berätta inte vad du gör när du är fri...
:39:50
...för då är jag ändå död.
:39:57
Du ville aldrig leva för evigt.
:39:59
Det var inte dåligt hela tiden.