:53:01
- Titta inte nu, men det är din fru.
- Min fru? Dumheter.
:53:05
Jag är säker på att det är hon
med den där mannen.
:53:10
Nog är det min fru alltid. Med sin pojkvän.
:53:13
- Där ser man.
- Det här är pinsamt.
:53:17
- Du ville ju träffa honom.
- Nu känner jag mig som en spion. Vi går.
:53:22
Nu när vi ändå är här,
hur vet du att det är hennes pojkvän?
:53:26
Vem skulle det annars vara?
Dessutom, titta på dem.
:53:35
De verkar väldigt kärvänliga.
:53:39
Ja, det gör de.
:53:42
Jag trodde att hon bara spelade Monopol.
:53:47
Ta det lugnt.
Jag vet inte om jag kan betala det.
:53:50
Oroa dig inte.
Dr Winston gav mig pengar för notan.
:53:56
Tack.
:54:07
Jag tror inte de har sett oss.
Vi får skynda på det. Vi dansar.
:54:11
- Men när jag...
- Var tyst och dansa.
:54:21
Hon dansar också.
:54:23
Allt om din fru tycks överraska dig.
:54:26
Det var så länge sen vi kommunicerade.
:54:29
Kom, jag vill titta närmare.
:54:35
- Din hand!
- Jag är bara mänsklig.
:54:37
Knappt.
:54:39
- Oj, ursäkta.
- Hej, Julian.
:54:40
- Tala om sammanträffande.
- Godkväll.
:54:43
- Här är min...
- Hej, sötnos.
:54:45
Jag är Harvey Greenfield, pojkvännen.
:54:47
- Det här är min man.
- Trevligt att träffas.
:54:50
- Jag har hört mycket om er.
- En drink?
:54:52
Nej. Alltså, jag...
:54:53
Vi är ju vuxna människor,
om inte ni vill vara ensamma förstås.
:54:57
Nej, för tusan!
Jag menar, vi är ju vuxna människor.