Silent Running
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:14:33
Hur långt ut sprängs de?
:14:35
Omkring en mil.
Vi borde känna en kraftig stöt.

:14:39
- Jag vill sitta på första bänk.
- Det förvånar mig inte.

:14:42
Lowell, måste du äta det
här inne? Det stinker.

:14:46
Du slutar aldrig, eller hur?
:14:49
Nu trampade du på hans ömma tår.
:14:52
Jag skulle vilja veta
vad ni vet om riktig mat.

:14:55
Vad menar du, riktig mat? Ur jorden?
Är det riktig mat?

:14:59
Just det. Detta råkar vara
naturens finaste gåva.

:15:02
Kanske för en celibat.
:15:06
Kom igen, killar.
Kanske han vet något vi inte vet.

:15:09
Lowell, ge mig en bit av den melonen.
:15:11
Be inte Lowell om en bit.
Jag skaffar dig gärna en bit.

:15:15
Sitt ner och håll käft.
Sitt ner. Sitt ner!

:15:18
Håll käft och lämna mig i fred
och låt mig äta.

:15:22
Vad är problemet? Jag ser
ingen skillnad mellan den och detta.

:15:25
Ser du inte skillnaden?
Skillnaden är att jag odlade den.

:15:29
Det är skillnaden. Jag plockade den
och jag förberedde den.

:15:32
Och den har en smak och
den har en färg och den har en lukt.

:15:38
Den påminner om en tid
då det fanns blommor på jorden.

:15:41
Det fanns dalar och det fanns
slätter med högt grönt gräs

:15:45
som man kunde lägga sig i,
som man kunde sova i.

:15:48
Det fanns en blå himmel och frisk luft.
:15:51
Det fanns växter överallt,
inte bara i kupoler

:15:54
som skjutits miljontals
mil ut i rymden.

:15:59
Titta på den där smörjan. Hur kan ni
sitta där och säga något om detta?


föregående.
nästa.