1:24:00
Tvillingar, Max.
1:24:02
16-åringar.
1:24:05
Kan du föreställa dig
de matematiska chanserna till det?
1:24:09
Du är skådespelare, Max.
Du borde göra Shakespeare i Parken.
1:24:13
Jag gjorde Shakespeare i Parken, Max.
Jag blev rånad.
1:24:16
Jag spelade Richard II, och två killar
i läderjackor stal min leotard.
1:24:25
Max, kör vi igenom plutonium?
1:24:28
Det håller alfastrålningen borta, Max.
1:24:30
Man blir inte gammal.
1:24:34
Du är en tänkande varelse.
Hur kan du välja denna livsstilen?
1:24:37
Vad är det som är så otroligt
fantastiskt med New York?
1:24:40
Det är en döende stad.
Du läste 'Döden i Venedig'.
1:24:43
Du läste den inte förrän
jag gav den till dig.
1:24:45
Du ger mig bara böcker
med ''döden'' i titeln.
1:24:47
Det är ett viktigt ämne.
1:24:49
Det är helt omöjligt för
dig att njuta av livet.
1:24:51
Du är som New York. Du är en ö.
1:24:54
Okej. Om det är vad allt vi har gått
igenom tillsammans betyder för dig,
1:24:57
antar jag att det är bättre om vi
bara säger adjö, en gang för alla.
1:25:01
Du vet, det är konstigt, efter alla
seriösa samtal och passionerade stunder
1:25:05
att det slutar här, på en hälsokost
restaurang på Sunset Boulevard.
1:25:09
Hejdå, Sunny.
1:25:11
Vänta.
1:25:13
Jag tänker följa med dig.
1:25:16
Jag älskar dig.
1:25:21
Vad då? Det var min första pjäs.
1:25:23
Du vet hur du alltid försöker att få
saker att komma fram perfekt i konst
1:25:28
för att det är verkligen svårt i livet.
1:25:30
Intressant nog, emellertid,
sprang jag på Annie igen.
1:25:34
Det var på Upper West Side av Manhattan.
1:25:37
Hon hade flyttat tillbaka till New York.
Hon bodde i SoHo med någon kille.
1:25:40
Och när jag träffade henne,
skulle de se 'Sorgen och medömkan',
1:25:44
vilket jag räknade som
en personlig triumf.
1:25:47
Annie och jag lunchade
ett tag efter och...
1:25:50
snackade bara om gamla tider.
1:25:53
Att vara i
1:25:59
din famn