1:19:01
Om jag stannat på däck-
1:19:04
-hade jag kanske sett mördaren gå
in eller ut ur madames hytt. Men. . .
1:19:11
Jag ber er, ni förstår hur det är.
Vad kan jag säga?
1:19:14
Ingen anklagar dig för nåt.
1:19:17
-Lugn, Louise, jag tar hand om dig.
-Ni är god.
1:19:21
Men. . .
1:19:24
. . .om ni inte hade gått
direkt till er hytt från Mme Doyle. . .
1:19:28
. . .hade ni haft tid att bevittna hur
mr Doyle blev skjuten i salongen.
1:19:35
Ni kunde ha sett allt. . .
1:19:39
. . .och då kusten var klar
tagit pistolen. . .
1:19:42
. . .återvänt. . .
1:19:48
-. . .och skjutit Mme Doyle.
-Ni gör mig orätt!
1:19:52
Varför skulle jag
göra något så ondskefullt?
1:19:56
Jag vet allt om er
och er kärleksaffär-
1:20:01
-och Mme Doyles invändningar.
1:20:04
Jag hade inga pengar, inga
referenser, jag måste stanna.
1:20:09
-Och ni hatade henne för det.
-Men jag dödade henne inte!
1:20:13
En sista fråga, Louise:
Var är Mme Doyles pärlor?
1:20:19
Hennes pärlor?
Hon bar dem i går kväll.
1:20:24
-Hon la dem på nattygsbordet.
-Låg de där i morse?
1:20:29
Mon Dieu, jag såg inte ens efter!
1:20:32
Jag gick till sängen
och såg madame.
1:20:36
Jag skrek och sprang ut.
1:20:38
Ni tittade inte ens!
1:20:41
Men jag, Hercules Poirot,
har ögon som märker allt.
1:20:46
Pärlorna låg inte på nattygsbordet.
1:20:49
De var borta, försvunna. . .
1:20:54
. . .disparues.