1:18:03
-Jag svär vid min mors grav. . .
-Allons!
1:18:06
Inga påhitt, ni måste tala sanning.
Sätt er ner.
1:18:14
Ni får inte tvivla på mig.
1:18:17
Alla tyckte om stackars Mme Doyle.
1:18:21
Hon var så ung, så skön,
ingen ville döda henne.
1:18:25
-Louise! Inga lögner, tack.
-Tala ett språk som vi alla förstår!
1:18:30
-Hon sa att alla gillade Mme Doyle.
-Det var åtminstone en ny vinkling.
1:18:37
Nå, när såg ni senast mrs Doyle
i livet?
1:18:41
I går kväll, monsieur.
Jag hjälpte henne att gå till sängs.
1:18:46
-Vart gick ni sen?
-Till min hytt, förstås.
1:18:50
Ni märkte inget som kan hjälpa oss?
1:18:53
Nej,
min hytt låg på andra sidan båten.
1:18:58
Om jag inte kunnat sova. . .
1:19:01
Om jag stannat på däck-
1:19:04
-hade jag kanske sett mördaren gå
in eller ut ur madames hytt. Men. . .
1:19:11
Jag ber er, ni förstår hur det är.
Vad kan jag säga?
1:19:14
Ingen anklagar dig för nåt.
1:19:17
-Lugn, Louise, jag tar hand om dig.
-Ni är god.
1:19:21
Men. . .
1:19:24
. . .om ni inte hade gått
direkt till er hytt från Mme Doyle. . .
1:19:28
. . .hade ni haft tid att bevittna hur
mr Doyle blev skjuten i salongen.
1:19:35
Ni kunde ha sett allt. . .
1:19:39
. . .och då kusten var klar
tagit pistolen. . .
1:19:42
. . .återvänt. . .
1:19:48
-. . .och skjutit Mme Doyle.
-Ni gör mig orätt!
1:19:52
Varför skulle jag
göra något så ondskefullt?
1:19:56
Jag vet allt om er
och er kärleksaffär-