:41:11
Carla, ditt hus är inte hemsökt.
Och inte din bil heller.
:41:15
Varför kan jag se
och känna det jag gör, då?
:41:19
- Jag försökte förklara det...
- Jag vet.
:41:22
Jag kan bli hemsökt
av min barndoms hemskheter.
:41:25
Ungefär så.
:41:28
En del var hemskt och jag hade
knappast en normal barndom, men...
:41:34
Hur många hade det? Du?
Vad är egentligen en normal...
:41:37
Vissa hemskheter är värre.
:41:40
Vissa barn är känsligare.
:41:53
Varsågod och sitt.
:41:55
Tror du verkligen
man kan prata sig frisk?
:41:59
Jag är inte säker,
men det är en bit på väg.
:42:02
Jag berättar hur mycket som
helst om det får det här att sluta.
:42:07
Min barndom var en klyscha.
:42:10
Jag var mörkrädd. Var rädd för pappa.
:42:15
Han var präst.
Använde ord som ''skolen'' och ''vorden''.
:42:19
Då jag förstod att det var ovanligt
fick jag en sorts chock.
:42:23
Varför var du rädd för honom?
:42:25
När han höll om mig,
var det inte på ett faderligt sätt.
:42:29
Hur höll han om dig?
:42:31
- Du vet vad jag menar.
- Visste din mamma?
:42:35
Jag tror det.
:42:39
Sen rymde jag...
och i New York mötte jag Mario.
:42:44
Han och Bill är helt identiska.
:42:47
Han måste varit vacker.
Billy ser väldigt bra ut.
:42:50
Ja, det var han.
:42:53
Kan du berätta mera om honom?
:42:56
Jag var 16 år.
Det säger väl en hel del...
:42:59
Jag hade aldrig mött någon liknande.
Han var så spännande...