WarGames
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:23:04
Mitt fel? Hela poängen var att hitta
ett sätt att praktisera kärnvapenkrig

:23:08
utan att förinta oss själva.
:23:10
Att få datorn att lära sig av sina
misstag som vi inte har råd med.

:23:14
Men jag kunde inte lära Joshua
den viktigaste läxan av dem alla.

:23:17
Vilken då?
:23:19
Meningslöshet. Att det kommer en tid
när du bara borde ge upp.

:23:23
Vilken slags läxa är det?
:23:25
Har du någonsin spelat Luffarschack?
:23:29
Ja. Naturligtvis.
:23:30
- Men du spelar inte längre?
- Nej.

:23:32
Varför inte?
:23:34
För att det är ett tråkigt spel.
Man får alltid samma placering.

:23:37
Just det. Det finns inget sätt att vinna.
:23:39
Spelet i sig är poänglöst.
:23:42
Men i krigsrummet, tror de att de
kan vinna ett kärnvapenkrig.

:23:47
De tror att det finns
en acceptabel förlust.

:23:51
Och du gav upp?
Du bestämde dig för att vara död?

:23:55
Av säkerhetsskäl arrangerade
de nådigt min död.

:24:00
Visste ni att landdjur
:24:03
som vägde mer än 25 kilo inte kunde
överleva den tidsåldern?

:24:07
Utrotning är del av naturen.
:24:10
Skitsnack!
:24:13
Om vi är utrotade, är det inte för att
det är naturligt. Det är bara dumt!

:24:16
Det är okej. Jag har planerat i förväg.
:24:19
Vi är bara tre miles
från det primära föremålet.

:24:23
En miljondels sekund av skarpt ljus
:24:25
och sedan är vi upplösta.
:24:27
Och vi är mer lyckligt lottade än de
miljontals som vandrar omkring utan syn

:24:31
genom de rykande efterskalven.
:24:35
Vi kommer att skonas
ifrån överlevnadens fasor.

:24:38
Jag är bara sjutton år.
:24:41
Jag är inte redo att dö än.
:24:43
Varför kan du inte ringa
ett enkelt litet samtal?

:24:47
Om den verkliga Joshua fortfarande
levde, din Joshua,

:24:51
- skulle du ha gjort det, eller hur?
- Vi kanske vinner ett par år.

:24:54
Tid nog för dig att kanske få
en son och se honom dö.

:24:59
Men att människans planerar
sin egen destruktion...


föregående.
nästa.