:05:21
Hur står det till idag, då?
:05:22
Förskräckligt.
:05:24
Men bättre än igår i alla fall.
:05:27
- Var ärjag?
- Du är i säkerhet.
:05:29
Du är på Gateway Station.
Du har varit här några dagar.
:05:32
Du var ganska illa däran först,
men nu är det okej.
:05:35
Du har besök, trorjag.
:05:39
Jonesy! Kom hit!
:05:43
Jo, kom hit.
:05:45
Hur mår du då, din dumma katt?
:05:47
Hur mår du?
:05:48
Var har du varit?
:05:51
Ni har visst träffats förr, va?
:05:53
Jag heter Burke. Carter Burke.
Jag arbetar för bolaget.
:05:56
Men det ska du inte luras av.
Jag är egentligen en ganska hygglig kille.
:06:00
Bra att du känner dig bättre.
:06:02
De säger att den här mattheten och
förvirringen kommer att gå över snart.
:06:06
Det är bara naturliga reaktiioner
efter en så ovanligt lång hypersömn.
:06:10
Eller något sådant.
:06:12
Vad menar du?
:06:14
Hur länge varjag där ute?
:06:18
Är det ingen som har
pratat med dig om det?
:06:20
Nej. Men, jag menar,
jag tycker inte...
:06:24
att jag känner igen mig.
:06:26
Nej, jag förstår, hm...
:06:29
Jo, det kommer kanske
som en chock för dig.
:06:32
- Det är längre...
- Hur länge?
:06:35
Säg!
:06:37
57 år.
:06:40
Vad?
:06:41
Jo, det ärjust det.
Du var där ute i 57 år.
:06:45
Du hade åkti iväg utanför systemet.
:06:48
Och det var rena turen
:06:51
att en räddningspatrull
hittade dig när de gjorde.
:06:54
En chans på tusen, faktiiskti.
:06:56
Rena rama turen att du lever, tjejen.
:06:59
Du kunde ha svävat
omkring där ute för alltid.