:30:03
Frank Keller och
Sherman Touhey från kriminalen.
:30:07
Bor det en Raymond Brown här?
:30:10
Pappa! De är poliser.
:30:13
- Vad är det om? - Lugn, älskling.
- Ar allt bra med dig, pappa?
:30:18
En sak ska ni veta...
:30:20
- Jag älskar min familj.
- Det skiter vi i, Raymond.
:30:24
Vi vill bara ha namnen på dem
du gick ut med och breven du fick.
:30:29
- Jag har inga brev.
- En galen kvinna mördar män.
:30:32
Jag svär, jag gick inte ut med nån.
Jag kastade breven. Jag kunde inte.
:30:38
Raymond... Du tar dig tid-
:30:41
- att skriva en vacker dikt
om ensamhet och tystnad.
:30:46
Du lägger 300 dollar på
att få in annonsen i tidningen.
:30:50
Och kanske 500 i månaden på ett
kärleksnäste i Greenwich Village.
:30:56
Och 50 dollar på postboxen.
:30:59
Andå säger du
att du inte gick ut med nån?
:31:03
Raymond, snälla du.
:31:05
Vet du vad som är värst
med att vara polis?
:31:09
Åtta timmar om dan
hör man bara lögner.
:31:12
"Det var inte jag, jag var inte där,
det var nån annan"...Bla, bla, bla...
:31:18
Jag svär vid mina barns ögon.
:31:24
30 möten, 30 kvinnors avtryck.
Dyker mördaren upp har vi henne.
:31:29
Bossen ger oss 300 till annonsen, vi
lägger lite stålar på vin och sallad-
:31:34
- säkrar vinglasen och allt är över.
Vad är det?
:31:39
Vad det är?
:31:41
Om jag plockar ut 300 dollar
och betalar annonsen själv-
:31:47
- och vi griper henne och du betalar
tillbaka till mig som vore det ett vad?
:31:51
Jag kan fixa en träff
med min svägerska.
:31:54
Hon har fina tuttar, är frånskild
och har inga ungar eller katter.