:11:00
Röken från Ravanas pilar
började äntligen skingras.
:11:06
Rama låg död på marken.
:11:10
Sedan hände något fantastiskt.
:11:14
En gasell lade sig bredvid
Rama och gav honom sitt liv.
:11:30
Han lider av minnesförlust -
:11:33
- en ovanlig biverkan av giftgasen.
:11:36
Hans ögon kommer att
läkas så småningom.
:11:38
Vem vet om minnet kommer tillbaka?
:11:41
Det är inte min son.
:11:45
Jag är ledsen, mr Randolph.
:11:48
Han var i svår chock,
utan rock och legitimation.
:11:53
Eftersom din son var
den enda som saknades -
:11:56
- antog de att det var John.
:12:00
Jag är ledsen.
:12:11
Allt hopp.
Du måste tycka att jag är en dåre.
:12:15
Önskar du att du vore vis, sahib?
:12:17
Jag vet inte.
:12:20
Jag antar att en vis man
inte hade kommit hit alls.
:12:23
Om han hade det, skulle han ha
tittat närmare på soldatens ansikte.
:12:30
Vad skulle han ha sett?
:12:32
Smärta, sahib.
Han behöver bli omhändertagen.
:12:37
Han är inte mitt ansvar.
:12:39
En vis man skulle minnas att
mannen var i Johns regemente.
:12:44
Om hans minne återvänder,
kanske han vet vad som hände din son.
:12:51
Sahib kanske får veta att John
är på ett brittiskt sjukhus -
:12:55
- och önskar att en snäll man
skulle ta honom hem, bort från smärtan.