:50:01
och jag kunde inte förstå
hur en hel stad med folk...
:50:04
kunde flyttas så fort.
:50:09
Slutligen, togs jag
ombord på ett skepp...
:50:12
över det stora havet...
:50:14
över till England,
:50:17
och jag visades upp för dom...
:50:19
som ett fångat djur,
:50:21
en utställning.
:50:24
Och så jag härmade dom,
imiterade deras sätt,
:50:28
hoppandes att de kanske skulle
tappa intresset för den här unga vilden,
:50:33
men deras intresse
bara växte.
:50:35
Så de satte mig i den
vita mannens skola.
:50:40
Det var där jag upptäckte...
:50:42
i en bok...
:50:44
orden som du, William Blake,
hade skrivit.
:50:50
De var starka ord, och de
talade till mig.
:50:56
Men jag gjorde noggranna planer,
och jag lyckades fly slutligen.
:51:03
Ännu en gång, korsade jag
det stora havet.
:51:07
Jag såg många sorgliga saker...
:51:10
medans jag hittade tillbaka
till mitt folks land.
:51:13
När de kommit på vem jag var,
:51:16
historierna om mina äventyr
gjorde dom arga.
:51:20
De kallade mig lögnare.
:51:22
" Exaybachay."
Han som talar högt, säger ingenting.
:51:28
De gjorde mig till åtlöje.
Mitt eget folk.
:51:32
Och jag lämnades till att vandra
på jorden ensam.
:51:38
Jag är Ingen.
:51:47
Är du inte glad att solen går
ner liksom? Förbereder dig som?
:51:50
Jag menar, tänk om den försvann direkt,
som att blåsa ut ett ljus eller nått?
:51:54
Jag menar du vet, en minut rider vi
på, kan se allt och varandra...
:51:57
och, pang, nästa minuten är
det totalt mörkt.