:49:03
En dag, äntligen,
förbarmade sig mina älgsläktingar över mig,
:49:07
och en ung älg
gav sitt liv till mig.
:49:11
Med endast min kniv,
tog jag hans liv.
:49:14
Då jag förberedde mig för att skära upp
köttet, anföll vita män mig.
:49:19
De var Engelska soldater.
:49:21
Jag skar en med min kniv, men dom
slog mig i huvudet med ett gevär.
:49:27
Allt blev svart.
:49:29
Min själ verkade lämna mig.
:49:33
- Jag togs sen österut...
:49:36
i en bur.
:49:39
Jag togs till Toronto,
sedan Philadelphia...
:49:44
och sedan till New York.
:49:46
Och varje gång jag anlände
till en annan stad,
:49:50
hade de vita männen på något sätt
flyttat...
:49:52
allt deras folk dit före mig.
:49:57
Varje ny stad innehåll
samma vita folk som den förra,
:50:01
och jag kunde inte förstå
hur en hel stad med folk...
:50:04
kunde flyttas så fort.
:50:09
Slutligen, togs jag
ombord på ett skepp...
:50:12
över det stora havet...
:50:14
över till England,
:50:17
och jag visades upp för dom...
:50:19
som ett fångat djur,
:50:21
en utställning.
:50:24
Och så jag härmade dom,
imiterade deras sätt,
:50:28
hoppandes att de kanske skulle
tappa intresset för den här unga vilden,
:50:33
men deras intresse
bara växte.
:50:35
Så de satte mig i den
vita mannens skola.
:50:40
Det var där jag upptäckte...
:50:42
i en bok...
:50:44
orden som du, William Blake,
hade skrivit.
:50:50
De var starka ord, och de
talade till mig.
:50:56
Men jag gjorde noggranna planer,
och jag lyckades fly slutligen.