:22:00
-Loretta!
-Hej, hur har du det?
:22:06
-Guvernören är här. - Hejsan.
-Henry Burton. Angenämt.
:22:10
Hej. Jack blev så besviken när jag
sa att du inte kan sitta barnvakt mer.
:22:17
-Hej. Howard Ferguson.
-Hur är det med dig?
:22:22
Inte bra sen mamma dog.
Jag saknar henne så.
:22:26
Så måste det vara.
Din mamma är värd det.
:22:30
Man måste sörja sin mamma.
:22:33
-Ingen älskar oss som våra mammor.
-Har du kvar din mamma, Henry?
:22:38
-Nej, hon bor i Beverly Hills nu.
-Du kan skatta dig lycklig.
:22:43
När jag träffade mamma igen
var hon blind.
:22:46
Året därpå var ena benet amputerat.
Mamma kunde ha blivit vad som helst.
:22:53
-Gud välsigne våra mödrar.
-Mamma slet och bad inte om nåt.
:22:58
-Min mamma uppfostrade sju ungar.
-Ställer Ozio upp jobbar vi söderut.
:23:03
-Han väntar inte till New Hampshire.
-Ska vi inte tala med guvernören?
:23:09
Nej, de tjatar om sina mammor.
Det kan hålla på hela natten.
:23:13
Mamma slet för familjen hela livet.
:23:17
Hon gjorde aldrig nåt för sig själv.
Nu stympar de henne.
:23:21
De skär henne i bitar!
Varför blev det så för mamma?
:23:31
Vet ni vilken Richards favoritsång är?
:23:34
Det är
den mest amerikanska sång jag vet.
:23:39
Skriven av en sydstatsguvernör.
Vet ni vilken det är?
:23:49
Åh fan? Jag visste inte att en
sydstatsguvernör hade skrivit den.