:15:03
En halv stekt kyckling
med pommes frites!
:15:17
Och solens strålar
som lyckas ta sig in...
:15:23
...knäcker mig
:15:32
Roses vålnad närmade sig.
:15:36
Ett halvår hade gått sen hon dog.
Hon var hemlös, astmatiker, 18år.
:15:44
Jag brukade kunna förtränga
de körningar som gick snett.
:15:48
Men hon försvann inte. Nu hade hon
återvänt som representant för allihop.
:15:53
Alla som gått förlorade...
:15:58
Vålnaderna ingick i jobbet.
i varenda kåk fanns nåt spöke.
:16:04
Ett liks ögon, skriken från
en nära anhörig...
:16:17
Det klarade jag. Nu hemsöktes jag av
nåt värre: Själar som togs för tidigt.
:16:23
Mordoffer, självmördare,
folk som tagit överdoser...
:16:27
De anklagade mig för att ha bevittnat
den förödmjukelse de inte kan glömma.
:16:37
Stäng av den.
:16:39
- Vad då?
- Radion, förstås.
:16:42
Det är brandkårsscannern i din väska.
:16:46
Brandbil 4 till sjätte våningen,
West Street 32 nummer 534.
:16:51
- Den här kan vara bra.
- Det finns inga bra bränder. Folk dör.
:16:55
- Folk brinner upp, folk kan inte andas.
- Det är ju därför vi finns. Kör!