:07:01
Jag ska tänka på det när jag går upp
för att få mitt nya jobb i Toledo.
:07:07
Jag ringde dig halv fem i morse.
:07:11
Jag låg i min säng.
:07:13
- Du svarade inte.
- Jag ville inte.
:07:16
Du hade sällskap.
:07:18
- Han kom in genom fönstret.
- Så romantiskt.
:07:22
Det var nog så han kom in.
:07:24
Det var 70 våningar upp,
med fönster som väger 200 kg styck.
:07:29
Han satte upp nåt.
:07:33
Och jag tror det var...
:07:36
- Teleskopbultar.
- Och hur vet du det?
:07:41
Ursäkta mig...
:07:47
- Nu gör du dig märkvärdig igen.
- "Låt tusen blommor blomma."
:07:51
- Ordförande Mao.
- Just det.
:07:55
Han lämnade fönstret öppet.
:07:57
Vinddraget flyttade blommorna.
:08:00
Bultarna runt fönstret
lär ha färska repor.
:08:03
- Vem vill vi åt?
- Gissa.
:08:06
Vem kan du mena...
:08:09
Gör som jag vill nu...
:08:12
Som du vill?
:08:14
- Bob, får jag...?
- Visst.
:08:20
För fyra veckor sen, när vår klient
köpte tavlan.
:08:24
- Ser du nån bekant?
- Nej.
:08:27
Det gjorde ingen annan heller.
:08:35
Titta en gång till.
:08:37
Han kollade köparen vid auktionen.
:08:40
- Just det.
- Bra gjort, Bob.
:08:43
Och sen har vi ju visitkortet...
- Elvis har inte lämnat huset.
:08:50
Det är typiskt Mac, Hector.
:08:52
Under de här fem åren har du tänkt
på MacDougal i häften av alla fall.
:08:57
- Han är bäst.
- Och han är 60 år gammal.