1:06:01
Skogsanden ger och tar liv.
1:06:06
Livet och döden är hans,
har ni glömt det?
1:06:09
Du ljuger! Du måste ha bett
Skogsanden att skona hans liv.
1:06:13
Men ni bad inte för Nago, eller hur?
1:06:15
Nago var rädd för att dö.
1:06:18
Nu bär jag också en förgiftad
människokula inom mig.
1:06:22
Nago flydde och mörkret tog honom.
1:06:25
Jag stannar och tänker över min död.
1:06:28
Mamma! Snälla, fråga Skogsanden
om han kan rädda dig.
1:06:31
Jag har levt tillräckligt länge, San.
1:06:34
Snart kommer Skogsanden låta mig vila för evigt.
1:06:37
Du har skyddat Skogsanden i alla
dessa år. Han måste rädda dig!
1:06:40
Ni lurar inte oss. Nago var
vacker och stark.
1:06:44
Han hade inte flytt från någonting.
Ni vargar måst ha ätit honom.
1:06:48
Tyst! Passa dina ord, din smutsiga gris!
1:06:52
Bergets gudar, hör på mig.
1:06:55
Nago dog långt härifrån och det
var jag som dödade honom.
1:06:58
Han hade blivit någon slags demon.
1:07:01
En dag attackerade han vår by.
1:07:03
Vill ni ha bevis, titta på min
hand som han vidrörde.
1:07:11
Jag kom hit för att be Skogsanden
att upphäva Nagos förbannelse.
1:07:17
Han läkte min skottskada,
men demonmärket är kvar.
1:07:22
Först kommer den att slita min själ
i stycken, sen dödar den mig.
1:07:31
Okkoto, äntligen, ett vildsvin som lyssnar till förnuft.
1:07:39
Nej, Herre Okkoto, vänta!
Snälla, du får inte äta honom.
1:07:43
Ah, du är Moros människobarn, eller hur?
1:07:46
Jag har hört talas om dig.
1:07:49
Du är blind.
1:07:51
Stanna där. Jag ska inte äta honom.
1:07:55
Det är okej, San.
1:07:57
Min Herre Okkoto, vad jag sade
om Nagos död var sanning.