1:01:01
- Jag kan friska upp ditt minne.
- Jag dödade inte honom.
1:01:06
Lämna mig i fred.
1:01:08
Sluta! Det var så rörigt. Jag
försvarade mig så gott jag kunde.
1:01:14
Jag blev angripen från alla håll.
1:01:18
Det är möjligt att jag slogs.
1:01:22
- Men det var i självförsvar.
- Börjar du minnas nu?
1:01:26
Förklara nu varför Gud
låter det bli krig.
1:01:30
Du sa att Han är vår skapare.
1:01:34
Han kunde lätt ha förhindrat
våldet och lidandet.
1:01:38
- Är det Han som har orsakat lidandet?
- Han kunde ha förhindrat det.
1:01:45
Njöt Han av att se oss
döda varandra i Hans namn?
1:01:50
-I Hans namn?
- Ja.
1:01:53
Vi stred och dödade i Herrens namn!
1:01:57
Alla som älskar mig - följ mig!
1:02:00
"Alla som älskar mig - följ mig!"
Du sa väl inget om Gud?
1:02:05
Skärp dig, Jeanne. Var ärlig.
1:02:09
Du slogs för din egen skull.
1:02:12
Nej! Jag försvarade mig
så gott jag kunde.
1:02:16
Man har väl rätt att försvara sig?
Ja, det har man!
1:02:20
- Skulle jag ha låtit dem döda mig?
- Nej, du gjorde bra ifrån dig.
1:02:25
Och de du dödade
förtjänade nog att dö. Inte sant?
1:02:34
- Dödande leder inte till fred.
- Instämmer!
1:02:37
Fred nås bara med lansens hjälp.
1:02:40
Varför byter du åsikt jämt?
1:02:44
Du... Varför gör du så här mot mig?
1:02:49
- Njuter du av att plåga mig?
- Njutning...
1:02:54
Det är svårt att definiera.
När övergår lidandet i njutning?
1:02:59
När började du njuta av
att använda ditt svärd?